När ingen granskar makten blir jag mörkrädd
Jag oroas över mediepolitikens utveckling. Tidöpartiernas och Sverigedemokraternas politik kommer att få många tidningar att försvinna.
Slimmade redaktioner på ”förstatidningarna” och döden för ”andratidningarna” är ett stort demokratiproblem. Lokala tidningar behöver muskler för att kunna följa den lokala politiken. Det räcker inte att skriva om försvunna katter och oreflekterat ta in partiers pressmeddelanden.
Det är den lokala och regionala politiken som står människor närmast, och som är viktig för oss invånare.
Visst är nya lagar från riksdagen viktiga. Men är de viktigare för den enskilde medborgaren än hur budgetutrymmet för sjukhusen ska vara, varför det är kö till äldreomsorgen och information om det finns förskoleplatser så att det räcker till alla barn?
Knappast, om du frågar de som står i kö till den regionala vården eller kommunala omsorgen. Lokaltidningens politikreporter borde bevaka kommunfullmäktigemöten, och även följa de politiska nämnderna och styrelsernas ärenden.
I den senaste valrörelsen i Uddevalla kommun, där jag bor, upplevde jag att vår lokala tidning Bohusläningen inte analyserade de olika partiernas vallöften eller politiska handlingsprogram. Nyhetsartiklarna lyste med sin frånvaro om vad de olika partierna lovat i förra valet kontra vad de faktiskt sedan röstat eller aktivt jobbat för.
Det är inte upp till mig som lokalpolitiker att göra de redaktionella bedömningarna. Men nog tyckte jag det var anmärkningsvärt att det aldrig beskrevs hur det lokala Uddevallapartiet förhandlade bort sin viktigaste politiska fråga, bara några dagar efter valet 2018. Bara för att få kommunstyrelseordförandeposten.
Många Uddevallabor röstade på Uddevallapartiet för sin tydlighet i flera lokala frågor. Partiet gick ut hårt och lovade något så tydligt som var ett nytt badhus ska ligga – och sedan ändrade de sig. Men det blev aldrig föremål för medial granskning.
Jag har varit politiskt aktiv i stort sett hela mitt vuxna liv, och fram till 2018 var jag förtroendevald på heltid som regionråd i Västra Götalandsregionen. Jag märkte redan då att journalisternas frågor blev mindre och mindre underbyggda, och svåra följdfrågor existerade knappt.
Hur ska min lokala tidning Bohusläningen kunna ha analyser av skeenden och underbyggda texter, när den liksom Göteborgs-Posten och sjutton andra västsvenska tidningar ingår i Stampenkoncernen? Den 12 september kom nyheten att 100 tjänster ska bort på Stampens tidningar.
Detta sker främst på grund av vikande annonsintäkter. Utöver vikande annonsintäkter kommer den ökande inflationen och som lök på laxen kommer det politiska beslut från Sverigedemokraterna och Tidöpartierna som ytterligare försvårar för medierna i Sverige idag.
Det ser inte bara mörkt ut för den lokala journalistiken. Jag blir mörkrädd när jag tänker på hur det här ska sluta.
Demokratin behöver journalister med mod, kunskap och tid för grävande.
Karin Engdahl
Senast uppdaterad: lördag 25 november 2023
